Jag kämpar ensam.
Hemska bilder har börjat dyka upp i mitt huvud. Bilder och minnen på när du var som sjukast och bilder på när du inte längre var med oss, när du låg där i din sjukhussäng - likblek, iskall och med bomull uppstoppat i näsborrarna och i munnen, då du inte rörde en min eller klämde tillbaka i handen när man höll den.
Kommentarer
Trackback