ttessie

Godmorgon ! Klockan är nio och jag ligger fortfarande i sängen, riktigt skönt . Eftersom jag jobbat ganska mycket och sent den senaste månaden så tog jag ledigt idag. Var ändå uppe halv åtta för att gå ut med Tyson, kom tillbaka in åtta och sen dess har jag legat och kollat på vakna med the voice, idag är det storstädning och bakning som står på schemat eftersom oskar fyller år, får se om jag hinner ner en sväng till gymmet också, vore skönt ! Ganska meningslöst inlägg men nu har ni lite uppdatering iallafall. Byye.

Sen i fredags har jag levt som en zombie, jag har inte vetat vad jag har gjort eller vad jag ska göra. Jag vill bara lägga mig ner, skrika, gråta, slåss. Jag är så arg, ledsen, besviken, sårad , har så ont i hjärtat. Jag vet inte vart jag ska ta vägen, jag orkar inte göra någonting, vissa stunder orkar jag inte ens andas. Vissa gånger känns det som att mitt hjärta ska stanna.  Det går inte att förstå. Jag försöker förstå - bryter ihop, blir som vanligt, förstår inte. Märker att tårar rinner ner för min kind, gråter ett bra tag. Ansiktet blir torrt - kan inte gråta längre , allting känns som vanligt, men det är inte som vanligt, det kommer aldrig mer bli det. Får ett stöttande sms, en kram, en "förstående" blick - jag gråter igen. Fan, jag orkar inte. men jag måste orka, jag måste vara stark. Jag har tappat allt hopp och jag har slutat tro men för att inte tappa hoppet helt så försöker jag hoppas på ett mirakel - men det måste vara ett stort mirakel.

Igår var första dagen sen i fredags som jag inte grät. Jag försökte att göra saker hela tiden, hade fullt upp på jobbet, kom hem och åt lite mat, oskar jobbade kväll så jag gick ner till gymmet för att få ut lite ilska och sorg. En timme och 20 minuter tränade jag , jag körde ben och jag tog i så hårt att jag nästan spydde. När jag kom hem så gick jag ut med Tyson, kollade på Big Brother och efter det somnade jag nog ganska fort, jag kommer inte ihåg men har iallafall sovit bra och vaknade kvart i sju utvilad. Bokade tatueringstid för typ två veckor sen, har vart så nervös men all nervositet försvann ner i sorgen. Idag ska jag tatuera mig och jag är inte ens nervös längre, ska tatuera mig över revbenen så lite rädd är jag att det ska göra för ont, men det sägs ju vara skönt att få smärta på utsidan när man har sån smärta på insidan ? Det kanske fungerar.
 
 Jag vill inte att folk ska tycka synd om mig, det är inte mig det är synd om. Men detta är mitt sätt att bearbeta detta, att få skriva av mig.