Och ensam är så jävla stark så jag behöver aldrig be om hjälp.
När är det min tur att vara lycklig igen ? Hela det här året har vart skit. Visst, jag har tillsammans med min familj/pojkvän haft många fina stunder men i slutet går allt åt helvete ändå. Jag vet inte vart jag ska vända mig, vad jag ska göra. Min kropp har börjat säga ifrån, jag intalar mig själv att jag mår bra ändå trots omständigheterna , men gör jag det ? Allting har vart så jobbigt en längre tid så jag vet inte om jag kan skilja på om jag mår bra eller dåligt längre. Jag skrattar, har kul, mår bra vissa stunder men jag vet inte om jag har den där livsglädjen som jag hade förut. Betyder det att jag inte mår dåligt för att jag inte gråter längre eller har jag bara lärt mig att stänga inne känslorna mer än förut?
Äh, jag vet inte, jag ska inte klaga - det finns folk som har det värre.. behövde bara skriva av mig lite.
Äh, jag vet inte, jag ska inte klaga - det finns folk som har det värre.. behövde bara skriva av mig lite.